Vi lever i historiska tider, med rekordhög inflation som hotar löntagare för första gången på decennier av en period av kraftiga reallönesänkningar. Det är i sådana tiden som vi måste gå samman för att försvara oss från arbetsgivarna inte ska vältra över alla kostnader på oss. LO-ledningen och facken inom industrin med låga lönekrav på 4,4 procent har precis motsatt effekt – det innebär att de rikas vinster försvaras på vår bekostnad och skickar signalen på att vi är beredd att sänka våra löner utan strid. Det är dags för facken att ta initiativ och agera. Vi ser med bestörtning på den senaste diskussionen som pågår mellan ”experter”, politiker, vissa fackliga företrädare och kapitalägare, där arbetare ska “ta ansvar” och inte kräva kompensation för prisökningar, “för att inte skapa en inflationsspiral”. – Det ställs inga krav på “ansvar” av ICA-handlarna som höjt matpriserna med 20 procent och därmed gör högre vinster än någonsin. – Inte heller krävs ansvar av elproducenterna som höjt priserna med mer än 100 procent, trots att det inte kostar dem en krona mer än tidigare att producera elen. – Och fastighetsägarnas 10-procentiga hyreshöjningar när de skulle kunna frysa hyran och fortfarande göra stora vinster. Snacket om “inflationsspiral” är inget annat än just snack för att arbetare ska acceptera lönesänkningar, en lika gammal skröna som arbetsgivarnas kampanjer för att hålla nere lönerna. Inflationen har skjutit i höjden trots att avtalsrörelsen mer eller mindre ställdes in under pandemin och löneökningarna blev ytterst modesta. Inflationen beror alltså INTE på lönerna den här gången heller! Det måste bli ett slut på all propaganda som kapitalet, deras media, många politiker och en del av våra egna matar oss med, att det är vårt ansvar. Vi menar att arbetarklassen har tagit sitt ansvar länge nu och vi måste stå upp för vad som är rätt. I Storbritannien, Tyskland, Belgien, Grekland, Frankrike och andra länder pågår strejker och demonstrationer som kräver rejäla löneökningar, bättre arbetsvillkor och ett stopp för fortsatta privatiseringar. Allt detta handlar om ett ord som hamnat i glömskan: klasskamp. Kapitalet och arbetarklassen har olika intressen. Kapitalet försöker vinstmaximera medan vi i arbetarklassen vill ha vår del av kakan, som därigenom minskar vinsten, så att vi ska kunna höja vår levnadsstandard. Vi kräver – Bibehållen levnadsstandard. LO-facken måste kräva på full kompensation för inflationen. – Utöver inflationsskyddade löner behövs reallöneökningar i krontal, kräv minst 2000 kronor i månaden för alla. För att de lågavlönade som ofta tagit den största smällen under covid-pandemin inte fortsätter halka efter i löneutveckling och levnadsstandard. Det räcker inte bara med förhandlingar. Alla fack måste bemöta den borgerliga propagandan. Det behövs möten på alla arbetsplatser för att mobilisera hela arbetarklassen genom kamp för dessa krav med alla till buds stående medel, demonstrationer, strejker osv. Vi måste visa att vi inte är lättlurade och att vi lär oss av andra strider som äger rum i hela världen. Vi uppmanar alla fackföreningar, förtroendevalda och arbetare att ta initiativ för att organisera protester/demonstrationer över hela Sverige lördagen den 4 februari 2022. Upp till kamp! En för alla och alla för en!

I en värld där tekniken utvecklas i en exponentiell takt har barns användning av skärmar blivit ett ämne som oroar både föräldrar och forskare. Skärmanvändning med tillhörande sociala medier och internet har blivit en del av människors vardag. I dagens samhälle blir man inte förvånad om en femåring äger en egen mobiltelefon. Vad många föräldrar inte vet är att skärmanvändning kan vara skadligt för små barns kognitiva och språkliga utveckling. Forskare är också överens om att depression, ätstörningar och låg självkänsla kryper neråt i åldrarna - ett mönster som är starkt kopplat till internet och sociala medier. Att barn förr eller senare kommer att introduceras för en skärm är säkert. Som förälder kan man inte stoppa denna utveckling, men genom tydliga rekommendationer och riktlinjer kan föräldrar bättre veta hur de ska tänka när de introducerar en skärm. Rekommendationerna bör tala om för föräldrar hur mycket skärmtid som rekommenderas beroende på barnets ålder samt vilken typ av innehåll barnet bör exponeras för. Det är en stor skillnad på bra och dålig skärmtid. Folkhälsomyndighetens uppgift blir därför att lägga all fakta på bordet och sätta tydliga riktlinjer och rekommendationer framåt. Som med alla rekommendationer är det upp till varje enskild individ att bestämma hur man önskar gå vidare - men då är man åtminstone medveten om riskerna.

Den 1 januari 2020 lades Hjälplinjen ner. Den gav stöd till människor i psykisk kris och bemannades av legitimerade psykologer. Året före inkom 30 000 samtal till Hjälplinjen, varav endast hälften kunde besvaras. Trots det uppenbara behovet lades Hjälplinjen ändå ner. Läget är särskilt allvarligt mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett i vår omvärld. Pandemin har redan slagit hårt mot utsatta grupper och de kraftigt ökande priserna och lågkonjunktur tenderar att driva upp den psykiska ohälsan och självmordstalen. I frånvaron av en nationell stödlinje har ett flertal ideella organisationer behövt utöka sin kapacitet. Dessa verksamheter, som ofta drivs av volontärer med medmänskligt stöd som grund, gör ett livsviktigt arbete. Men det räcker inte. Flera av dessa organisationer vittnar om ett allt högre tryck på sina stödlinjer. I veckan kom det besked om ytterligare medel till ideella organisationer som ger medmänskligt stöd till människor i kris, vilket är väldigt positivt. Vår farhåga är dock att regeringen tycker att de gjort tillräckligt i frågan. Det stöd som ges via ideell sektor är i många fall livsviktigt – men när det handlar om frågor på liv och död måste det offentliga ta ett större ansvar. Det är därför mer angeläget än någonsin att den ideella sektorns arbete kompletteras med en nationell stödlinje med legitimerad personal. En sådan hjälplinje skulle - tillsammans med den ideella sektorns förebyggande och stödjande arbete - rädda många liv varje år. Initiativtagare till detta upprop är Nationell samverkan för psykisk hälsa - NSPH, Suicide Zero och Funktionsrätt Sverige.

Assistansen är livsnödvändig, utan den stannar livet. Är det rätt att straffas för att du vill leva ett aktivt liv och arbeta? Vad har hänt med människors lika värde i dagens Sverige? Marias fall är ett bland många. Nedskärningarna inom assistansen måste få ett slut! Maria är en ostoppbar naturkraft som brinner för en jämlik scenkonst och ett jämställt samhälle, låt inte Försäkringskassan underminera hennes kämpaglöd! Bidra med din röst och stötta henne i kampen.

Jag vill att beslutet, som har fattats av Skövde Kommun, ändras så fort som möjligt och att vi som är handikappade också får leva som en del i samhället, precis som alla andra. Därför behöver jag ha så många som möjligt på min sida för att kunna sätta ordentlig press på Skövde Kommun så att vi som är handikappade får bevara en av våra mest självklara rättigheter.

Vi som använder hjälpmedel gör inte det för nöjes skull utan för att vi behöver dem. Hjälpmedel är en nödvändig förutsättning för många av oss för att vi på lika villkor som andra ska kunna delta i samhället, i vardagen, i skolan, i arbetslivet och på fritiden. Men utan hjälpmedel tas rörelsefriheten ifrån oss. Utan hjälpmedel blir vi, personer med funktionsnedsättning, avskurna från samhället. Att ta ut avgifter på hjälpmedel är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Vi riktar oss till följande regionråd: Talla Alkurdi, Region Stockholm Emilie Orring, Region Uppsala Lars Lundqvist, Region Sörmland Marie Morell, Region Östergötland Rachel De Basso, Region Jönköpings län Mikael Johansson, Region Kronoberg Mattias Adolfson, Region Kalmar län Meit Fohlin, Region Gotland Christina Mattisson, Region Blekinge Mikaela Waltersson, Region Halland Helen Eliasson, Västra Götalandsregionen Carl Johan Sonesson, Region Skåne  Åsa Johansson, Region Värmland Andreas Svahn, Region Örebro län Mikael Andersson Elfgren, Region Västmanland Elin Norén, Region Dalarna Patrik Stenvard, Region Gävleborg Bengt Bergqvist, Region Jämtland Härjedalen Peter Olofsson, Region Västerbotten Beatrice Öhman, Region Norrbotten

Detta är bara några exempel på hur barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar faller mellan stolarna och påverkas av de glapp som finns i Sveriges välfärdssystem. Vi vill se bättre vård, skola och samhällsstöd för barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Det är dags att våra politiker vidtar nödvändiga åtgärder i lagar och uppdrag till myndigheter utifrån Funkisuppropets lista . Det kommer att få avgörande betydelse för tiotusentals barn med funktionsnedsättningar och deras familjer. Skriv på namninsamlingen och sprid sedan Funkisuppropet vidare!

Det krävs bara att 2 ledamöter går över till oppositionens sida för att regeringen ska fällas, så någon omöjlighet är det absolut inte. Och vi har sett hur folkets röst lyckats röra om hos beslutsfattare tidigare så skriv på du också om du håller med om nedan: Vi är djupt oroade över det land vi kan komma att finna på andra sidan dessa 4 år. Vi är många som är stolta över de fina grundvärderingar Sveriges befolkning alltid har visat, både mot sitt eget folk och folk i nöd som har sökt sig hit. Dessa grundvärderingar är nu djupt hotade och vi känner oss inte längre trygga med att få öppna våra famnar och att vara lika givmilda som vi tidigare varit. Sverige är på väg att förvandlas till ett land vi inte vill förknippas med.

Blir sjukvårdspersonal skyldiga att anmäla personer utan uppehållstillstånds kommer det inte bara leda till arbetsvägran. Det kommer leda till att ännu färre unga vill jobba inom vården, det i sin tur leder till utökad personalbrist. Konsekvenserna blir inte bara etiska och moraliska, de blir även ekonomiska och kvalitet på vården kommer försämras. I längden kommer kvaliteten på vården inte bara påverka personer utan uppehålls tillstånd men även hela Sveriges befolkning. Hälso- och sjukvårdens finanser och underbemanning är redan ett samhällsproblem. Fullföljs tidöavtalets förslag kommer samhällsproblemen bli större. Den etiska och moraliska tyngden kommer att öka hos vårdpersonalen. De kan behöva gå hem från varje arbetspass med vetskapen att en sjuk eller skadad patienten inte får den vård och rehabilitering den behöver, bara för personen är född i ett annat land. Personer som kommit till Sverige för att fly från krig, förföljelse eller andra omständigheter kommer inte våga söka vård. De kan hamna i situationer där de måste välja att inte söka vård och leva med sjukdomar eller skador, eller att söka vård men då bli skickade till ett land och riskera fängelse eller till och med död. Alla människor har rätt till ett värdigt liv, rätt till utbildning och rätt till ett liv fritt från lidande (FN:s konvention om mänskliga rättigheter, 2008).

75% lönehöjning till kommunstyrelsens ordförande i Trelleborg. Kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje ville höja sin lön med motsvarande en hel månadslön för en lokalvårdare. Exemplen är många. Detta är inte bara en olämplig användning av skattepengar utan skapar också en förtroendeklyfta mellan politiker och väljare. Får du över en miljon om året i lön så tar det emot att höja skatten för att satsa på mindre barngrupper i förskolan. Förståelsen för människors vardag minskar med varje chockhöjning. Därför är det dags för ett lönetak för Sveriges politiker, till att börja med ute i kommunerna där vi kan få se några bra exempel men sen även i regioner och riksdag/regering.

Människor med Aktivitetsersättning o Sjukersättning har det lika tajt som fattigpensionärer o kan oftast inte jobba för o få in mer pengar i plånboken. Jag länkar artiklar för jag inte kan skriva tydligt angående ”funkisskatten” https://tidningensyre.se/2022/19-december-2022/kritik-mot-att-funkisskatten-blir-kvar/

Utan medlemmarna i Kommunal går inte regionens verksamhet att bedriva. Regionstyrelsen har beslutat att satsa på andra yrkesgrupper än Kommunals, vilket inte kan beskrivas på annat sätt än verklighetsfrånvänt. Vården står inför ett enormt bemanningsbehov av kompetent personal. Att skapa tillfälliga tillägg på olika yrkesgrupper skapar slitningar istället för sammanhållning.